Resfeber

Jag har resfeber!!! Usch jag tycker det är så otäckt att resa iväg utan dottern verkligen, att flyga utan henne. Är inte flygrädd annars men när jag lämnar henne hemma och åker iväg själv så känns det så läskigt.
Vi ska åka till Rom några dagar på en liten bröllopsresa och för några ärenden som maken har där, vi kombinerar det. Kommer sakna min lilla älskling här hemma så otroligt mkt!!!
Under tiden är mamma här och tar hand om henne så jag vet att hon blir väl omhändertagen iaf, litar inte på nån annan lika mkt som jag litar på min mamma när det gäller min dotter som är det absolut dyrbaraste jag har, det som är oersättligt helt enkelt. Då låter man inte vem som helst ta hand om henne och mamma har ju lärt mig allt jag kan nästan när det gäller att ta hand om barn så hon gör ett bra jobb, det har hon alltid gjort.

Dock är relationen mellan dottern och min mamma lite sämre än den var för några år sedan. När dottern var 5 år blev min mamma väldigt sjuk och var nära att dö så sjuk som hon var, hon fick en stroke bl.a. (dock en väldigt mild), och blodförgiftning p.g.a. en lunginflammation som senare var så allvarlig att hon fick operera bort 2/3 av sin ena lunga. Idag är hon i stort sett helt återställd tack och lov. Men det var jobbigt för dottern att se mormor så sjuk och svag som hon var när vi var till sjukhuset och hälsade på henne och efter det så drog hon sig lite undan mormor, som att hon var arg på mormor för att hon blivit sjuk och hon var kanske lite rädd. Det har nu börjat bli bättre och bättre sakta igen och hoppas verkligen de hittar tillbaka till varandra såsom det var förut mellan dem.

Hoppas jag klarar av att njuta nu medan jag är borta och kan få lite romantik i Rom med min make, men är man mamma så är man och efter att ha varit ensam med henne så många år så är vi så väldigt nära för det också och som mamma saknar man alltid barnen när man är ifrån dem. Det finns ju inget så underbart som att vara förälder trots att det är oerhört jobbigt ibland. Har man sen ett barn med ADHD så kan det vara ännu jobbigare och att ha det själv också... ja det har varit några väldigt tuffa år kan jag säga men nu börjar vi nysta ut allting bit för bit och nu kan det väl bara bli bättre och nu har jag även en underbar man vid min sida som stöttar mig i allt.

Blir lite lugnt här nu ett tag men när jag kommer hem ska jag lägga upp alla bilder jag tagit i Rom om nån är intresserad.

Om någon tycker att jag fokuserar för lite på just ADHD med tanke på namnet på bloggen så visst så är det kanske... men jag märker inte av alla ADHD-problem dagligen hela hela tiden det tar inte över mitt liv men ibland uppstår problem och visst är det ett jobb att försöka lära sig gå på nytt nu och förstå diagnosen och allt den orsakat när man inte visste men ibland och för det mesta nästan har vi bara vanligt vardagsliv som alla andra familjer. Ibland skriver jag om ADHD och saker som rör det men andra dagar skriver jag om vårt liv som familj helt enkelt och mina tankar osv. Bara så ni vet. :-)