Börjar men avslutar inte.

Varför ska jag alltid börja med ngt när jag inte orkar göra klart.
Det var meningen att vi skulle poppa popcorn och se en film tillsammans medan dottern var hos sin kompis. Medan jag bäddade sängen plockade jag ihop lite kläder från sovrummet och tog mina converse för att lägga undan de (hade de i Rom men här är för kallt för de nu) så jag tog då ALLA sommarskor och la i en kartong som skulle stå i stora hallgarderoben då det var så väldigt rörigt och skitigt där så tog jag o började plocka lite bland grejerna där för o få ordning och de slutade med en helröjning av garderoben där som nu är halvfärdig och nu har jag tappat lusten och orken att göra klart. Karln blev excited också av allt o började på ett annat ställe som iofs behövde fixas MEN hade varit bättre han hjälpt mig där jag höll på istället så vi slapp ha två halvfärdiga projekt här hemma. Behöver verkligen röjas överallt i alla garderober och skåp här hemma. Behöver rensa ut massor av gamla urväxta barnkläder och rensa bland mina kläder. Vill köpa helt nytt köksporslin som är enhetligt i samma serie så att säga och slänga bort alla tallrikar vi har nu, vill göra samma sak med besticken. Vill skapa en helt ny ordning med var sak på sin plats och porslin och glas som är lika och som känns kul att plocka fram och äta ur. Nu känns det som man har tur om man hittar två-tre likadana tallrikar och bestick till maten. Vill verkligen göra om helt och hållet här hemma. Men problemet är att jag börjar och sen orkar jag inte fortsätta eller så känns det jobbigt för jag vill fixa ALLT NU NU NU NU NU NU NUUUUUUUUU!!!!!!!! och att inte kunna det när man har så mkt idéer är så jobbigt. Vänta är liksom inte min starka sida.