Krockar..

Kulturkrockar har man hört om men ADHD-krockar då? När två personer under samma tak har samma tillkortakommanden i livet som gör att allt bara blir fel ibland.

Som när jag vill läsa tidningen och dottern vill prata och bubbla. Hon är den sociala av oss, själv drar jag mig nästan hellre undan.
Var vi än är så pratar hon KONSTANT med folk, jag skäms ibland och ibland tackar jag för det då jag själv är rätt blyg av mig.
Det krockar ibland mellan oss, antingen att jag försöker koncentrera mig på något annat och hon pratar med mig och kag då inte kan både lyssna på henne och göra det andra jag jåller på med, eller genom att båda vill prata samtidigt och är lättirriterade och har svårt att vänta på vår tur att prata och att prata sammanhängande utan att hoppa hit o dit så folk vi pratar med förstår eller man säger för mkt utan att kunna stoppa sig. min mamma har alltid sagt att du behöver inte alltid berätta allt för andra, lyssnade jag på det?? Neeeeej såklart jag inte gjorde..

Eller så krockar vi för att hon (dottern) är jättespeedad och jag vill ha lugn för jag har svårt med stress. Brukar inte vilja att hon tar hem kompisar för ofta heller då det kan vara så stressigt för MIG, för hon blir dubbelt så speedad o ska leka clown typ när kompisar är på besök. Men de gillar det knte spec mkt heller kompisarna. Därför känns det nu som att jag skulle vilja skicka med ett informationsbrev om ADHD, och hur man kan vara om man har det, till kompisarnas föräldrar för att de ska förstå min dotter mer och se att hon inte bara är en bråkig odräglig unge utan hon vill väl men kan inte rå för sitt beteende ibland. Jag hade inte så mkt information om ADHD heller först men skaffade mig det och det är så trist att många vet så lite om diagnosen. Det gör mig ledsen att dottern blir missförstådd och hamnar utanför. Önskar att det var som en fysisk sjukdom där man kan säga hon har det här och det här därför är hon sådär och så nickar folk förstående och allt är bra. Nu är det så mkt mer komplicerat.

Eller på kvällarna när hon ska natta och jag kollar nåt på datorn i sista stund och självklart fastnar så jag inte lyckas natta henne när jag tänkt och hon väntar o väntar på mig o jag kan inte avsluta. Ibland är det tvärtom och det är HON som fastnar och JAG som väntar.

Det känns som det är så mkt att reda ut nu, vad är diagnosens "fel" och vad är bara vi?

- Posted using BlogPress from my iPhone