Att komma till insikt

Det känns nu som att man kan se ljuset i slutet av en mörk tunnel som vi famlat runt i under nästan hela min dotters liv, det har varit bråk och frustration och man har inte förstått vad det är som gör att hon inte kunde lyssna som "normala" barn gör, vad gör jag för fel har jag tänkt så många gånger. Jag har skrikit och jag har varit arg, jag har försökt förklara lugnt men det har iaf inte hjälpt. 

Nu äntligen så kom ljuset in och vi ser det nu, det är inte så oerhört långt borta och det ljuset gör att jag även ser min dotter på ett helt annat sätt nu än innan jag förstod vad det rörde sig om.

Jag blir tårögd när jag ser videor på youtube om barn med ADHD och hur de förändrats av medicinen. Snart så kommer alla kunna se vilken underbar unge jag har på alla sätt och vis, hon kommer inte vara såhär stökig och hon kommer kunna umgås med kompisar utan att de nästan tröttnar på henne. Hon kommer kunna göra bättre ifrån sig i skolan, kanske inte heller tappa bort allting hela tiden ;)

Jag har sett vilken oerhörd skillnad det blir på barnen och jag känner som att jag har 7 år av bråk och tjat bakom mig och det kan snart vara över. Jag behandlar henne annorlunda nu när jag förstår vad hennes tillkortakommanden beror på, men det är inte så att jag börjar göra allt åt henne utan jag vill ändå att hon ska göra saker själv för hon är stor MEN man måste komma ihåg att påminna henne hela tiden för hon glömmer lätt bort på vägen vad det var hon skulle göra. Så puttar man henne lite så att säga så funkar det bra och mitt tålamod har blivit bättre nu för jag FÖRSTÅR henne, hon kan inte hjälpa vissa saker i sitt beteende och då spelar det ingen roll hur förbannad och irriterad jag blir så ändrar det inte på saken.

Jag har börjat ringa till fritids innan jag ska gå och hämta henne för att ge henne tid att kunna avsluta det hon håller på med, då vet hon att jag är på väg och kan börja avsluta och göra klart det hon har för handen så att säga och plocka undan efter sig, så slipper även jag stå där och vänta och vänta och bli irriterad för 10 föräldrar hinner komma och gå med sina barn under tiden. Visst kan väl barn i allmänhet ha svårt o avsluta saker bara sådär och gå. Men hon har kanske lite extra jobbigt med den biten. Så när jag ringer då vet hon att jag kommer snart men hon blir inte stressad av mig heller som vill hem.

Tänk själv gott folk om nån kommer inklampandes på ert jobb och säger jahapp nu ska du gå hem huxflux, ja men jag ska bara göra klart det här och det här säger ni, nejnej sånt har vi inte tid med nu ska vi gå så happ happ... det är ju samma sak för barnen, vare sig de har ADHD eller inte så vill de göra klart sen har vissa ännu svårare att avsluta sitt. 

Jag längtar tills hon får sin diagnos fastställd (jag har ingen tvekan om att hon har ADHD) och hon kan börja mediciner, längtar efter alla roliga saker vi äntligen kommer kunna göra.  Jag längtar efter semestrar med henne, resturangbesök där vi kan sitta och prata med varandra och inte jag ska jaga henne runt bara, flygresor har varit en mardröm sedan hon var liten pga att hon inte kan sitta stilla och utrymmet på ett flygplan är inte så stort som ni säkerligen vet och de ska gå där med vagnar i gången och så har man en ungen man ska springa efter och se var hon tar vägen.

Nää det kommer bli en rejäl förändring framöver som bara är till det positiva för oss och jag längtar! Vad underbart vi ska ha det sen min lilla tjej och jag. Känns som vi har 7 år att ta igen nästan.