Konsekvenser

Som mamma vill man ju alltid skydda sina barn och man säger vad de inte bör göra och visst det sägs att man ska lära sig av sina egna misstag osv men med ett barn som har ADHD så funkar det inte i samma utsträckning som hos andra barn.

Jag försöker få min dotter att se att alla gånger jag sagt nåt hon inte borde göra och hon gjort det iaf så har det slutat illa. Att inte tänka efter, impulsiviteten kan också göra att det går illa.

Det var en händelse här tidigare i höstas då hon följde med sin kompis och hennes familj hem till en bekant till dem, jag sa nej kom hem nu istället, näää hon skulle prompt följa med dem dit och la på luren i örat på mig när vi pratades vid på telefon. Pratade med mamman till kompisen som sa att det gick bra att hon följde med så jag tyckte det fick väl bli så då, det var en lördagkväll så egentligen var det väl inte så hemskt.

En timme senare ringer kompisens mamma och säger att jag måste skynda mig dit, det har hänt en olycka med min dotter och de måste ringa ambulansen!!! Jag försökte få reda på exakt VAD som hänt, för jag tänkte ju worse case scenario typ och hade alla möjliga tankar i huvudet medan jag sprang dit. Kom dit och hittar dottern liggandes i knät på en tjej och en annan person håller hennes ben högt och runt benet har hon en handduk virad som de trycker på. Hon hade fått en sårskada. Då hade hon helt impulsivt satt sig på handfatet i badrummet hos dem och handfatet rasade ned med henne på och så skar hon upp sig i benet och fick ett stort stort sår i låret. Nu har det läkt men det har lämnat ett stort ärr precis ovanför knät och hon är så olycklig över det nu lilla stumpan och det gör så ont i mig att se hur dåligt hon mår över det. MEN jag tror att hon har börjat förstå att nåt måste göras så att säga.
Jag har pratat med henne om ADHD på enklast möjliga sätt och förklarat lite om mediciner osv, har dock fått säga att hon ska inte prata med barnen i skolan om det ÄNNU förrän vi har fått diagnosen fasställd även om det är så säkert det kan bli iaf, för de har inte den kunskapen som en vuxen knappt har ens och jag är rädd att hon ska bli retad eller så. Hon kan berätta sen när hon börjar med mediciner osv om hon vill och vi verkligen har det på papper att såhär är det.

Här ovan ser ni ärret efter skadan när hon skar sig, det är rejält och det var skadan också. (precis ovanför knät där lårmuskeln börjar).

Pga sådana här saker som orsakas av impulsiviteten och oförmågan att kunna tänka och förstå konsekvenser så att säga..

Att komma till insikt

Det känns nu som att man kan se ljuset i slutet av en mörk tunnel som vi famlat runt i under nästan hela min dotters liv, det har varit bråk och frustration och man har inte förstått vad det är som gör att hon inte kunde lyssna som "normala" barn gör, vad gör jag för fel har jag tänkt så många gånger. Jag har skrikit och jag har varit arg, jag har försökt förklara lugnt men det har iaf inte hjälpt. 

Nu äntligen så kom ljuset in och vi ser det nu, det är inte så oerhört långt borta och det ljuset gör att jag även ser min dotter på ett helt annat sätt nu än innan jag förstod vad det rörde sig om.

Jag blir tårögd när jag ser videor på youtube om barn med ADHD och hur de förändrats av medicinen. Snart så kommer alla kunna se vilken underbar unge jag har på alla sätt och vis, hon kommer inte vara såhär stökig och hon kommer kunna umgås med kompisar utan att de nästan tröttnar på henne. Hon kommer kunna göra bättre ifrån sig i skolan, kanske inte heller tappa bort allting hela tiden ;)

Jag har sett vilken oerhörd skillnad det blir på barnen och jag känner som att jag har 7 år av bråk och tjat bakom mig och det kan snart vara över. Jag behandlar henne annorlunda nu när jag förstår vad hennes tillkortakommanden beror på, men det är inte så att jag börjar göra allt åt henne utan jag vill ändå att hon ska göra saker själv för hon är stor MEN man måste komma ihåg att påminna henne hela tiden för hon glömmer lätt bort på vägen vad det var hon skulle göra. Så puttar man henne lite så att säga så funkar det bra och mitt tålamod har blivit bättre nu för jag FÖRSTÅR henne, hon kan inte hjälpa vissa saker i sitt beteende och då spelar det ingen roll hur förbannad och irriterad jag blir så ändrar det inte på saken.

Jag har börjat ringa till fritids innan jag ska gå och hämta henne för att ge henne tid att kunna avsluta det hon håller på med, då vet hon att jag är på väg och kan börja avsluta och göra klart det hon har för handen så att säga och plocka undan efter sig, så slipper även jag stå där och vänta och vänta och bli irriterad för 10 föräldrar hinner komma och gå med sina barn under tiden. Visst kan väl barn i allmänhet ha svårt o avsluta saker bara sådär och gå. Men hon har kanske lite extra jobbigt med den biten. Så när jag ringer då vet hon att jag kommer snart men hon blir inte stressad av mig heller som vill hem.

Tänk själv gott folk om nån kommer inklampandes på ert jobb och säger jahapp nu ska du gå hem huxflux, ja men jag ska bara göra klart det här och det här säger ni, nejnej sånt har vi inte tid med nu ska vi gå så happ happ... det är ju samma sak för barnen, vare sig de har ADHD eller inte så vill de göra klart sen har vissa ännu svårare att avsluta sitt. 

Jag längtar tills hon får sin diagnos fastställd (jag har ingen tvekan om att hon har ADHD) och hon kan börja mediciner, längtar efter alla roliga saker vi äntligen kommer kunna göra.  Jag längtar efter semestrar med henne, resturangbesök där vi kan sitta och prata med varandra och inte jag ska jaga henne runt bara, flygresor har varit en mardröm sedan hon var liten pga att hon inte kan sitta stilla och utrymmet på ett flygplan är inte så stort som ni säkerligen vet och de ska gå där med vagnar i gången och så har man en ungen man ska springa efter och se var hon tar vägen.

Nää det kommer bli en rejäl förändring framöver som bara är till det positiva för oss och jag längtar! Vad underbart vi ska ha det sen min lilla tjej och jag. Känns som vi har 7 år att ta igen nästan. 

Fotobok

Kom på en bra julklapp åt min mor och min far, de får en varsin fotobok med bilder av deras dotterdotter :-) det kommer de bli väldigt glada över tror jag. De får en varsin för de är ju skilda och bor inte tillsammans! Brukade göra kalendrar men nu tänkte jag ta olika bilder från uppväxttiden tills nu för då får man med fler bilder ju, smartphoto.se (f.d extrafilm) hade bra erbjudande då man snabbt och enkelt kan fixa en fotobok med 52 bilder i för ett vettigt pris.

Men så himla snabbt går det inte... det är ett jäkla ståhej att lyckas få upp alla bilder, man kunde ta bilderna från facebook men då fanns alla album utom det som jag döpt efter dotterns namn... vafan... o när jag skulle fixa med att ta de som jag har i datorn så krånglade det också... jag håller i skrivande stund på att väntar in alla bilder från datorn (ca 500) som ska laddas upp till en mapp i mitt konto på smartphoto och det tar sin tid... sen ska jag sätta mig och välja ut olika foton därifrån, självklart så gick det inte att markera flera bilder samtidigt utan jag måste sen sitta och ladda upp ett och ett till fotoboken. Det verkar så himla enkelt och smart... men så smart är det inte smartphoto!!!

Hursom... det får ladda upp och så får jag pilla med det imorgon helt enkelt, nu ska dotra ha datorn för o glo på program från svtplay och hon är otålig så jag tackar för mig just nu så hörs vi!

Vårkänslor

När jag var ute på min powerwalk nyss såg jag detta:




Om ni inte kan se så kan jag tala om att det kommit knoppar på buskarna :-o

Jag är INTE en av dem som gråter i längtan på snön typ, tycker vädret ute är helt jävla fantastiskt och önskar att alla vintrar var såhär och att kyla p snö håller sog borta läääääänge till. :-) Härligt med vårkänslor i slutet av November!!!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Gör det sen istället...

Man är väl inte ADHD-are på riktigt om man inte skjuter upp allt det där man måste göra eller? ;) har inte ringt ADHD-centrum ännu.. nu gör jag nåt helt annat istället.

Kände att det var en fantastisk temperatur på +9 grader ute så jag svider om och tar tag i en annan sak som jag skjutit upp ett tag, TRÄNING! Jag tar och sticker ut på en powerwalk, solen skiner ute och det är riktigt skönt förutom att det blåser lite, men lite musik i öronen och skavsårsplåster på hälarna så ger jag mig ut. Sen kanske jag ringer de där samtalen senare.

Var förbi Lindex också och inhandlade nya jeans åt dotra, har egentligen inte alls råd att köpa nå kläder åt ungen men hon kan inte gå med jeans som är så slitna att de har hål mellan benen :-o
Älskar att handla kläder åt henne, min lilla docka som jag älskar att klä upp ;) fast nu har hon ju en egen vilja och smak så egentligen är hon väl inte så mkt docka förutom att hon är söt som en docka.

Nu får jag inte fastna här... måste rusa!

Vad händer nu då?

Dåså var man färdigjobbad för idag, nu ska jag ringa ett samtal till ADHD-centrum för o höra hur jag ska göra för att inte hamna mellan två stolar när det gäller ADHD-utredningen o bli läkarlös pga nån kö. Måste ju ha en läkarkontakt som sköter sjukskrivningarna för hur ska det annars gå.

Ska passa på att fråga var tusan jag kan vända mig angående dotterns utredning. Är det BUP eller någon annanstans.. o hur länge kan hon komma att få vänta på att en utredning ska starta?
Hon behöver verkligen få hjälp och bli utredd snabbt så hon sen kan få mediciner för jag tror att hon verkligen kommer ha stor nytta av dem och sen kunna börja vara som andra barn och kunna koncentrera sig bättre på skolarbetet och då kan hennes smarthet ses ännu bättre. Hon är otroligt duktig på både läsning och matte men hennes oförmåga att koncentrera sig sätter käppar i hjulet för henne och överskuggar lätt allt som är så positivt hos henne. Samma med överaktiviteten, den överskugar hennes personlighet och hon framstår som en bråkig unge bara som andra föräldrar inte vill att deras barn ska leka med. Därför vill jag att hon ska få hjälp snart så att hennes positiva sidor kan få komma fram mer!

För min egen del så har jag inga problem med hyperaktivitet utan snarare mer koncentrationsförmågan och förmågan att hålla motivationen vid liv så att säga samt impulsiviteten. Vore skönt att inte visa jobbet att det finns orsaker till att det kanske inte gått så bra alla gånger, att det är svårt att fokusera på en sak i taget osv. Och humöret...Behöver hjälp för att hålla humöret jämnare, antingen blir jag skitförbannad sp jag kokar på en sekund sen kan jag lugna mig snabbt igen. Är väldigt känslosam av mig och det är väl inget fel om det är rätt känsla bara, därför vill jag gärna ha jämnare känsloläge.

Fastnade bloggandes på toan på jobbet så nu ska jag väl dra upp brallorna och ge mig av hemåt o ta tag i de där "att göra" sakerna ;-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Teater om Adhd

Läste om en tjej som gör en enmansföreställning om sin ADHD. Den sätts upp på walla scen i årsta (En förort söder om stockholm). Den är iaf JAG sugen på att gå och se!








- Posted using BlogPress from my iPhone

Krockar..

Kulturkrockar har man hört om men ADHD-krockar då? När två personer under samma tak har samma tillkortakommanden i livet som gör att allt bara blir fel ibland.

Som när jag vill läsa tidningen och dottern vill prata och bubbla. Hon är den sociala av oss, själv drar jag mig nästan hellre undan.
Var vi än är så pratar hon KONSTANT med folk, jag skäms ibland och ibland tackar jag för det då jag själv är rätt blyg av mig.
Det krockar ibland mellan oss, antingen att jag försöker koncentrera mig på något annat och hon pratar med mig och kag då inte kan både lyssna på henne och göra det andra jag jåller på med, eller genom att båda vill prata samtidigt och är lättirriterade och har svårt att vänta på vår tur att prata och att prata sammanhängande utan att hoppa hit o dit så folk vi pratar med förstår eller man säger för mkt utan att kunna stoppa sig. min mamma har alltid sagt att du behöver inte alltid berätta allt för andra, lyssnade jag på det?? Neeeeej såklart jag inte gjorde..

Eller så krockar vi för att hon (dottern) är jättespeedad och jag vill ha lugn för jag har svårt med stress. Brukar inte vilja att hon tar hem kompisar för ofta heller då det kan vara så stressigt för MIG, för hon blir dubbelt så speedad o ska leka clown typ när kompisar är på besök. Men de gillar det knte spec mkt heller kompisarna. Därför känns det nu som att jag skulle vilja skicka med ett informationsbrev om ADHD, och hur man kan vara om man har det, till kompisarnas föräldrar för att de ska förstå min dotter mer och se att hon inte bara är en bråkig odräglig unge utan hon vill väl men kan inte rå för sitt beteende ibland. Jag hade inte så mkt information om ADHD heller först men skaffade mig det och det är så trist att många vet så lite om diagnosen. Det gör mig ledsen att dottern blir missförstådd och hamnar utanför. Önskar att det var som en fysisk sjukdom där man kan säga hon har det här och det här därför är hon sådär och så nickar folk förstående och allt är bra. Nu är det så mkt mer komplicerat.

Eller på kvällarna när hon ska natta och jag kollar nåt på datorn i sista stund och självklart fastnar så jag inte lyckas natta henne när jag tänkt och hon väntar o väntar på mig o jag kan inte avsluta. Ibland är det tvärtom och det är HON som fastnar och JAG som väntar.

Det känns som det är så mkt att reda ut nu, vad är diagnosens "fel" och vad är bara vi?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Förändring bra eller dåligt?

Satt här o funderade lite över besöket hos psykologen. Tänkte att jag har ju varit såhär så lång tid så varför ska jag förändra mig eg? Är det inte bara enklare att fortsätta vara som jag alltid varit? Visst det har varit jobbigt men det har ju funkat ändå..

Men å andra sidan kanske man kan börja bete sig lite mer "normalt" kring andra.. ja alltså jag vet inte eg. Har lust att bara åka hem och sova men se det går inte för sig, måste hämta dottern o laga mat åt henne, o jag känner verkligen inte för nånting nu o matlagning står lååångt ned på listan nu.

Kan nog behöva hjälp med att hitta motivationen för att ta itu med saker, även tråkiga saker.

Sen tänker jag, varför måste jag absolut diagnosticera mig o få en bestämd diagnos. Jag blir ju inte annorlunda för det egentligen. Jag kommer vara som jag är iaf ju. Men jag kanske kan behöva hjälp att ändra på vissa saker trots allt.

Nää nu är det full kaos i skallen. Går o köper nå färdiglagat o värmer i mikron åt dotra ikväll. Imorgon kan jag ha mkt mkt mer motivation. Kanske en chokladbit kan pigga upp mig lite, både vad gäller tröttheten men även den här deppigheten jag går runt med nu. O jag vill stänga av min hjärna nu ett tag och bara få vara ifred från allt kaos där inne. Men d e som mina lådor hemma, om de blir för överfulla så måste man rensa upp lite däri så man kan stänga den igen. Tills samma sak händer igen o igen, lite så har d varit hitills men nu måste jag få hjälp med storstädning och att lära mig hur jag ska hålla det städat sen.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Här ska det stå nån bra vitsig rubrik...

Har varit hos psykologen nu och pratat en massa. Känner mig trött o slut än mer än innan. Hon skrev en massa saker på en tavla o nu ska vi försöka skapa struktur i allt kaos i mitt huvud. Sitter nu på McDonalds o käkar en burgare och tittar lite på folk o bara är.

Är som sagt så trött i skallen idag o hela kroppen känns tung.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite tips för andra ADHD-kvinnor

Googlade efter symtom på ADHD hos just kvinnor och hittade den här sidan med lite tips till kvinnor med ADHD, kanske även finns en del män som känner igen sig i det men nu var det skrivet just för kvinnor.

Lägger upp de tips som jag omedvetet alltid följt ;)

Nu såhär i juletider när man ska pynta så tycker jag detta råd är riktigt bra ;-)

Jul- och påskpynt

Lämna julpynt och påskkärringar framme året runt. Det är onödigt arbete att hålla på att plocka undan sådant som ändå ska plockas fram igen. Låt bara bli att tända ljusslingan under sommarhalvåret så glömmer du att den finns där. Och påskkärringen kan du gömma bakom någon gardin så att den inte syns. Och förresten – vem har sagt att man bara ska ha julsaker vid jul och påsksaker vid påsk? 

(för mig är det så att antingen tar jag aldrig fram julpynten i tid innan jul, krävs ju mkt möda och stort besvär att hämta ned grejerna från vinden och om man sen lyckas få upp dem, ska man hålla på och plocka ned dem också... julen var ända hem till påska heter det ju och när man väl får ned julsakerna så ska man upp med annat pynt, föredrar att titta på allt fint pynt ute och på sin höjd ha nån ljusstake/julsstjärna uppe och till påsk lite tulpaner).

Sen har vi det där med Tid och planering...

Tidsplanering 

Du har fem minuter på dig innan du måste gå – passa då på att börja städa badrummet, röja i garderoben eller rensa ut i förrådet. Och om någon säger åt dig att du inte hinner, svara då att Det var det dummaste jag har hört, jag har ju fem minuter på mig.

Det finns ju så otroligt mkt tråkiga saker i livet... så här har vi tips om vad vi gör med sånt.

Skjut upp alla tråkiga göromål. Sådant du absolut inte måste göra kan du tryggt glömma ett tag. Betala t ex inte räkningen förrän det kommer en andra betalningspåminnelse. Och skjut i det längsta upp det där tråkiga telefonsamtalet till skattemyndigheten eller FK eller nån annan trist myndighet. Tänk istället: Det ordnar sig. För det gör det alltid, på ett eller annat sätt.

Matlagning (också nåt tråkigt och svårplanerat och tidskrävande)

Bry dig inte om att planera någon middag förrän du står framför det tomma kylskåpet med skrikande mage och är så hungrig att du fått total blackout i huvudet.

Och när det kommer till läsning kan man bl.a göra såhär..

Läsa tidningen 

Läs bara rubrikerna. Du får i alla fall en liten uppfattning om vad som händer ute i världen. På så sätt kan du plöja igenom tidningen med racerfart, och ändå inte stå helt oförstående om nån råkar ta upp nåt aktuellt ämne som du borde känna till.

Vid städning... kör på metoden syns det inte finns det inte..

Städa mattor

Städa alltid bara runt mattorna. Aldrig på eller under. Det är alldeles för jobbigt att dra dammsugaren över en luddig matta och lyfter man på mattan virvlar det bara upp en massa skräp och damm. Låt det vara. Skräpet syns ändå inte, särskilt inte på en mönstrad matta. Och det som ligger under ligger ju tryggt kvar det det ligger.

Göm skräpet

Om det blir alltför rörigt nånstans, släck helt enkelt lampan som lyser upp just det stället. Är exempelvis diskbänken översvämmad så släck ljuset över diskbänken, är det rörigt i hallen, släck hallampan. Det kan visserligen bli väldigt mörkt, men du kan tryggt veta att inte heller röran syns.

För mer tips om hur man får vardagen att fungera på bästa sätt när man har ADHD ;) kolla här . 

Morr

Sitter på jobbet nu, känner mig trött och irriterad och har lust att be alla fara och flyga typ. Vet ej varför. Sov bra inatt, gick ju o la mig vid 20:30 samtidigt som dottern och sov så skönt hela natten och ryggvärken börjar släppa.

idag har jag psykologbesök inbokat, blir intressant.

Har dock inget intressant att skriva här nu så jag återkommer.


- Posted using BlogPress from my iPhone

uttråkad

Just nu känner jag mig väldigt uttråkad :-( börjar krypa i kroppen. Dottern tittar på nå program på datorn.

Fixade käk åt henne förut, sj är jag fortf mätt efter jag åt när jag kom hem tidigare.
Efter maten skulle ja fixa chai (turkiskt té) men självklart glömde jag bort kannan där den kokade på spisen. Så typiskt.. har ju inte datorn o kan inte surfa runt på nätet heller.. o inget kul folk o prata med online via mob heller. Nu måste jag komma ihåg kannan på spisen o hoppas på bättre tur nu, fast då e jag nog intr sugen på té längre när d e klart.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Boys on wheels

Måste bara dela med mig av detta klipp... guud så jävla bra rent ut sagt!!!

Älskar att folk kan ta det här med sitt handikapp på ett roligt sätt och driva med sig själva. Jag gråter inte för jag insett att jag har ett dolt handikapp, för dessa killar syns det men mitt handikapp syns inte vilket kan vara både en för och nackdel ju. Om det syns så kan folk veta vad ens tillkortakommanden kommer av, alltså sitter man i rullstol så fattar folk att du kanske inte kan gå och har du glasögon så vet folk att du ser dåligt av någon anledning och har du hörapparat så vet folk att du hör dåligt. Men har du ett dolt handikapp som tex ADHD så är det ingen jävel som vet eller ser och du riskerar att bli missförstådd alltför ofta och att tas för lat och slarvig utan att någon kan förstå VARFÖR det är så.

Enjoy the video här den är sjuuukt bra!
http://www.youtube.com

Bloggtorka

Ja, man ska ju komma ihåg att blogga också, tänker att jag ska blogga men så händer nåt annat och sen tänker jag att det ska jag blogga om och jag planerar i huvudet hur jag ska skriva och allt men jag kommer aldrig till skott. Jag har startat bloggar förut men lägger oftast av för jag tar mig aldrig för att faktiskt skriva däri.

Har suttit och supit i mig information om ADHD idag, så jag fastnade på jobbet efter mina två arbetstimmar var slut för att skriva ut lite papper. Blev helt fast i det då och så typiskt ADHD-beteende att man inte kan sluta när man väl är uppe i nåt som är intressant.

Mailade rektorn på dotterns skola idag eftersom jag är besviken på personalen på fritidshemmet där hon går efter skolan är slut för dagen. I fredags skulle hon ju vara på fritids på morgontimmarna då det är halvklass då och ungen lyckas ju vandra iväg från skolan och ingen saknar henne eller har en aning om att hon lämnat skolan. Det är inte första gången det händer ju, i våras var hon och två andra tjejer försvunna i över en timme utan att någon saknade dem. Det är skandal tycker jag, för jag lämnar mitt liv i deras händer varje dag och vill känna mig trygg i att de faktiskt har koll på barnen. Istället får jag höra att vi kan inte ha koll på alla barnen. Nähäää, men vad är deras jobb dårå? Trodde att man som personal på fritids och skolan faktiskt skulle ha koll på barnen där men jag antar att det inte var så. Men varför ska hon då gå på fritids? Hon kan väl bara vara hemma istället.

Nåja... helgen tillbringades med en väninna och hennes dotter och hon lagade underbar Turkisk mat åt mig (hon är nämligen från Turkiet) som jag bara ÄÄÄÄÄLSKAR och jag har massor av mat kvar och idag åt jag mig proppmätt till lunch på det. Våra barn lekte och hade kul men det är ändå lite svårt med kompisrelationer för henne märker jag och man måste ofta hoppa in som förälder och förklara för det andra barnet och det barnets förälder/föräldrar varför det blir som det blir, något jag känner att jag kan göra nu även om inte vi fått en diagnos men jag vet ändå mer vad saker beror på än jag gjort förut då allt bara känts jättejobbigt.

Det är en lättnad att förstå både min dotters beteende i vissa situationer och förstå varför jag betett mig som jag gjort i många situationer under uppväxten och varför vissa saker är som de är än idag hos mig med mig så att säga. När jag läser så är det som att jag hittat en berättelse, eller vad man ska kalla det, om mig själv.

Jag försöker att ta det lugnt om dagarna mest för när jag väl kommer igång så har jag väldigt svårt att avsluta sen ju så jag försöker att inte börja på nånting alls nästan. Ibland kommer jag dock på tusen saker jag måste göra och blir stressad för jag vet inte vilken sak jag ska börja med och hur jag ska gå vidare sen.

Jag börjar förstå varför jag alltid är så högljudd, det var tydligen väldigt vanligt som ADHD-person, jag har alltid fått höra att jag är så högljudd, måste du skrika säger folk och jag blir nästan förbannad; vaddååå skrika, jag har bara höjt rösten en aaaaning ju enligt mig själv iaf medan andra tycker jag skriker. Har fått så mkt skit för det.

Jag skulle kunna skriva så otroligt mkt av allt jag lärt mig.

Hittade för övrigt denna blogg idag http://blogg.vardguiden.se/leva-med-adhd-och-bipolar-sjukdom/
via en länk av en vän på facebook och den kommer jag läsa och följa nu, hon skriver väldigt roligt och bra om ADHD bl.a.

Jag skriver inte lika roligt jag skriver bara ;-)

Nu ska jag ringa fritids och höra om min dotter faktiskt är på plats där idag  och om de kan vara så snälla att hjälpa henne att avsluta det hon håller på med tills jag kommer, hon har ju det problemet att det är svårt att avsluta något och så får man sitta och vänta och vänta och vänta och blir mer och mer irriterad fastän man ska ha förståelse. Så istället så ringer jag och säger att jag kommer och att hon ska bli klar tills jag kommer helt enkelt. Så kan de börja tjata på henne nu och när jag väl kommer dit så kanske hon faktiskt är klar då, *hoppas*

Här är lite bilder av den goda maten vi åt i helgen.

Fredagmys..

Tråkig rubrik kanske men jag är inte sämre än resten av Sverige ikväll när det är fredag och har fredagsmys. Jag och dotra sitter här och se på rampljuset på barnkanalen. Jag har hällt upp ett glas rött och vi bara myser precis som man ska en fredag.

Idag har jag haft fullt upp hela dagen igen, massa olika ärende hit och dit.

Dotterns dag har väl varit sisådär, jag är så arg och upprörd på personalen på hennes fritids. Visst hon är impulsiv osv och gör saker utan att tänka MEN när jag lämnar henne där så lämnar jag mitt liv i deras händer ju och förväntar mig att hon ska vara i trygghet där. Sen får jag ett samtal från dottern som tappat sitt superfina hårspänne (visste det och sa det till henne när hon envisades att hon skulle ha det till skolan) och hon stack ifrån skolan och gick samma väg hon kommit hemifrån till skolan. Hon hade sin mobiltelefon och ringde mig när jag var på jobbet men ingen på fritids visste att hon stuckit ifrån skolan!!! Det är dåligt tycker jag, att inte ens veta att barnen är på rymmen, det är inte första gången det har hänt ju, tidigt i våras så stack hon och två andra tjejer från skolan och hade inte ens jackor på sig (då var det fortfarande kallt ute ju) och de var borta i över en timme. Sen hittade den ena tjejens pappa dem utanför deras hus. Ingen hade märkt att de var borta från fritids ens, på dotterns fritids sa de att hon skulle ju vara på ett annat fritids och visst det kan jag köpa men varför reagerade inte personalen på DET fritidset då?!

Inte nog med det, ingen av personalen sa det till mig när jag hämtade henen utan det var en av de andra tjejernas mamma som berättade för mig vad som hänt. Börjar känna mig otrygg med att lämna henne där om de inte kan ha koll på barnen. Känner att jag måste ta upp detta med rektorn på skolan, för det är inte acceptabelt att jag ringer fritids och säger bara så du vet så är inte min dotter där nu fast det är meningen att hon SKA vara där. De hade INGEN aning om att hon var borta ju. Usch det är så trist att det blir såhär.

Nää nu fortsätter jag fredagsmysa här... älskar fredagsmys med mitt hjärtegryn.

Pest och pina.

Tidiga morgnar är inte riktigt min grej och att tvingas upp i ottan 5 dagar i veckan är fruktansvärt jobbigt. Jag tycker inte om att vara tvungen att göra nåt, jag blir liksom trotsig då. Men jag orkar bara ett tag sen ger jag upp liksom och orkar inte mer och det må vara att jag bara jobbar två timmar idag och varje dag men det är just att behöva gå upp och göra samma sak varje dag och sen bara ha två dagar helg att ta igen sig på. Tror jag i framtiden måste försöka ändra mina arbetstider så jag kan orka jobba till 65 års ålder när jag blir pensionär.

Just nu känns det inte som att jag kommer orka ETT år ens. Och när jag väl är på plats så är jag likförbaskat så distraherad och stressad över att komma ihåg allt jag ska göra när jag kommer hem eller bara ändå.

Sitter vid köksbordet invirad i min underbara fleecemorgonrock o har käkat frukost. Än så länge ligger vi bra till i tidsplanen. Efter mkt tjat så fick jag dotter att lyckas få på sig kläderna. Har infört tv och dataförbud på morgonen för henne innan hon blivit klar. Hon blir för distraherad då helt enkelt och fastnar i det och blir aldrig klar, så det är först klä på sig och borsta håret och SEN kan hon sätta sig med dataorn medan JAG gör mig klar.

Borde ju ha mobilförbud jag också då för o göra mig klar. Usch jag är så frusen nu och gruvar mig över o glida ur morgonrocken o ta på mig kläder.

Tycker aldrig jag har ngt att ha på mig heller, har överfull byrå men inga kläder jag känner mig nöjd med, måste nog röja ur den o gå igenom alla kläder snart. Bäst o släpa sig in dit o rota lite efter nåt att ha på sig. Skönast vore att bara gå i fleezetröja o mjukisar men det gör jag inte, försöker se lite sofistikerad ut iaf. Nu springer tiden iväg så hej på ett tag!!
- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite senare

Planerade för en myskväll, var jättetrött ju. Men så gick jag in i köket o då hade dottern spillt youghurt på golvet o försökt torka upp d på bästa sätt. Blev att skura upp det och då satte det igång... skurade hela köket och sen la jag in tvätt i hennes byrå o då var det så överfullt i lådan så jag började sortera o sorteringen övergick till total utrensning av lådorna, sköngde ut allt duplo från en låda och sorterade byxor och kjolar det blev kanon, uppdelat på två lådor med enkel åtkomst och överblick av kläderna. Perfekt, dåså då kan jag gå o sätta mig... eller?? Nää kan väl inte sluta nu, en annan låda hoppade ur gängorna och då kunde jag inte nöja mig med att bara fixa det och gå sen näää det blev en till låda att rensa såklart, och omprioritering mellan övriga lådor. Samtidigt var jag sååå kissnödig men kan jag ta en paus och gå på toa då? nej d går ju inte måste göra d jag håller på med, går jag ifrån så finns risken att jag hittar på nåt annat på vägen igen.
Börjar förstå varför dotra kom hem med kisspåse efter kisspåse från skolan. Hon försökte ju att hålla sig för hon kunde inte gå ifrån det hon höll på med.

Förstår mer och mer henne och ser att jag är precis likadan ju, fast kanske lite mindre speedad.

Nu har jag blivit klar med lådorna och jag är nöjd och till sist gick jag på toa också, och där sitter jag nu fortfarande för jag kom på att jag skulle skriva i bloggen.

Jag försöker få in rutiner och planerar och har mig men så dyker nåt upp som får mig att komma av mig.

Idag på affären gjorde jag så att jag bad dottern hämta mjölken och jag en annan sak. På väg till mjölken ser hon att de säljer pepparkakshus och ropar för att visa mig. Jag säger att vi kan köpa en annan dag, det nöjer hon sig med och går vidare. Hallåå du skulle hämta mjölk påminner jag henne, då hade hon helt glömt bort det.

Vi tar de varor vi ska ha o ställer oss i kassan, blev aningens distaherad där och när dottern börjar visa kassörskan att hon tappat tand 5 och inleder diskussion om det så höll jag på att betala för framförarande för jag var så disträ och fattade inte att det inte var min tur ännu.

Förstår ni att det blir mkt slitningar här hemma då jag o dottern är likadana. Jag VILL ha rutiner och följa dem men hittar jag nåt intresant på vägen så att säga så kan läggtiden mkt väl svikta en timme typ :-/

När mamma är här så väljer jag att bli helt passiv och gör ingenting och för att då börjar jag ingenting jag inte kan sluta. Eller så börjat jag men det finns ngn där som kan göra klart det jag lämnar.

Ska väl ta upp brallorna och gå o natta dottern nu. ;-) Sen blire dusch och sen sova för mig med. Ska försöka iaf, försöka att inte fastna framför tv:n lr nåt. Wish me luck!


- Posted using BlogPress from my iPhone

No 5.

Glädjen är stor här hemma nu, dottern har tappat sin 5:e tand och är hon uppspelt annars så kan ni först tänka er ett barn som inte har ADHD (skriver utifrån att hon har det trots att en defintiv diagnos ej satts ännu) och så multiplicerar ni det med typ 10 och sen kan ni veta hur mitt bsrn är när hon INTE är extra uppspelt för något och sen kan ni ju börja tänka på hur hon är när hon är glad och uppspelt över nånting. Phew säger jag bara. Nu åker vi o köper pizza på Ica för att fira tandtappningen och för att jag inte ens orkar tänka på matlagning efter en väldigt aktiv eftermiddag då jag både tvättat och städat.

Här är bildbevis på den tappade tanden och gluggen.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Presentation

Ja vem är jag eller vi.

Jag är en tjej på 33-år, ensamstående mamma åt en tjej på 7 år.
Bor i lgh söder om söder i Stockholm med dottern, som jag har på själv på heltid, och två katter (sigvard och skrutten) som är som två små barn också ;)

Har nyligen påbörjat en ny resa i livet känns det som och nedan förklarar jag lite vad som lett mig in på den vägen.


Efter att ha känt mig allmänt konstig och annorlunda jämt så har jag börjat fundera över möjligheten av att ha ADHD. Det finns ju i släkten och troligen så har dottern på 7 år det också. Så det har varit lite som en blind som leder en blind här hemma under åren innan allt uppdagats. Det är som en befrielse när man börjar se en röd tråd genom livet och förstå vad allt jag gjort som uppfattats som allmänt konstigt beror på.

Det är otroligt mkt som faller på plats nu.

Efter sjukskrivningar i omgångar för vad som tagits för depressioner så börjar jag förstå att det inte är det som är grundproblemet även om oupptäckt ADHD kan orsaka depressioner och ångestproblematik i vuxen ålder men jag har liksom aldrig blivit hjälpt. Så när jag varit borta ett tag från arbetet och allt känts bra så har jag orkat ett tag men sen har det blivit för mkt igen och så har det blivit ny sjukskrivning. När det kom fram att dottern mest troligt har ADHD och ska utredas så sa en bekant åt mig att titta lite på hur mitt liv sett ut och hur jag var som liten osv och jag läste och läste och läste om ADHD och alla bitar föll på plats!

Jag ska få hjälp i terapi för alla mina svårigheter, den listan kan göras låååång så det behöver vi inte gå in på nu det kommer framgå en hel den i bloggen allteftersom jag skriver ju. Men det är en lättnad att veta vad allt beror på, att jag inte bara är konstig.
Jag är inte heller bara allmänt lat för att jag har svårt att avsluta saker, som nu när jag började pilla med bloggen istället för att först hänga upp den blöta tvätten som jag tagit ut ur tvättmaskinen, det kommer saker emellan de saker jag håller på med hela tiden och då måste jag göra det jag kom på mitt i det andra, verkar de rörigt?? Då ska ni bara veta vilken röra det är på insidan av mig ;-) Allt som ja tyckt var så konstigt hos mig får en rimlig förklaring.

Även vad gäller dottern får hela hennes beteende en förklaring och jag kan slippa vara arg och irritetad lika ofta på henne för hon inte vill lyssna, för det är inte det att hon inte VILL ju, hon kan helt enkelt inte.
Jag som vuxen kan ändå tänka på ett annat sätt och förstå saker på ett annat sätt än ett barn kan ju. Jag har liksom hittat sätt att leva med mina tillkortakommanden, sätt att få vardagen att gå ihop men det innebär att hjärnan går på högvarv hela tiden för det krävs väldigt mkt tankeverksamhet för att försöka fungera som alla personer som inte har ADHD problematiken. Måste verkligen koncentrera mig så mkt hårdare på små saker jag gör som andra kan göra slentrianmässigt mer. Som att verkligen tänka på att jag lägger den här saken här nu och fokusera så jag inte glömmer det direkt typ ;-)

Startar nu denna blogg för att kunna ha någonstans att skriva av mig om alla tankar och funderingar och bara helt vardagliga saker som händer i livet och hur det går med utredningar och diagnoser osv.
Då jag inte tror så många orkar lyssna på allt precis när man vill säga det, då är bloggen bra dör då kan jag skriva allt jag vill och känner precis när jag kommer på något, sen kan folk läsa när de vill och jag behöver inte komma ihåg allt jag vill säga och berätta tills vidare. Samt att när jag skriver kan jag ha lättare att få tid att tänka efter och strukturera upp vad jag vill ha sagt och jag kan hinna gå igenom vad jag skrivit innan det når ngn annan också, så det kommer ut vettigt. ;-)

Vet inte vad mer jag ska säga riktigt just nu. Så jag lämnar er med en bild av mig och min älskade tjej.