Rensa upp efter ADHD stormen.

Nu börjar jag rensa upp efter stormen så att säga, det som min ADHD ställt till med när jag inte var medveten om att det var just ADHD. Att ha fått diagnosen ger mig chansen att lära mig hur jag ska handskas med den och vad vissa saker beror på och hur jag kan undvika att hamna där igen. En ny slags medvetenhet är det. Man kan inte bota den och ta bort alla symptom för gott på nåt vis men man kan skapa förståelse hos sig själv och anhöriga och sedan skaffa sig rätt verktyg att städa upp röran bit för bit.

Vet inte om medicinen fungerar bättre helt plötsligt eller om den inte fungerar alls eller vad som händer riktigt. Har iaf känt mig helt ok nu ett tag, inte haft någon hemsk ångestattack eller känt mig sådär otroligt deprimerad som jag gjorde för ett litet tag sedan.

Jag äter concerta och tar 36 mg på morgonen, beroende på när jag tar den så kan jag ta en till på eftermiddagen på 18 mg. Har jag vaknat sent och tar medicin runt 10 tiden så tar jag ingen på e.m när jag bara är hemma men försöker att känna efter när medicinen går ur men det är svårt att märka nån direkt skillnad. Ibland känner jag mig lite extra trött o får lite huvudvärk men inte jämt.
Sist jag var hos psykologen sa han att ja kunde höja upp o ta 54 mg på morgonen, men efter min ångest och alla otäcka tankar jag hade som jag inte var säker om de var beroende på medicinen eller ej så har jag inte vågat riktigt. Imorse gjorde jag det och det kändes helt ok, nu här på e.m tog jag en medikinet som vi hade kvar från dottern på 5 mg för att känna att jag har orken att vara med henne nu ikväll.
Det kan låta dumt att man tar en medicin för att orka göra saker men utan den kan jag iaf säga att jag ibland kan bli så förlamad av seghet, inte trötthet men jag kan inte komma igång, orkar inte göra saker även om jag inte är trött så känns det tungt i hela kroppen och allt känns oerhört jobbigt. Jag vill känna att jag orkar vara förälder och att faktiskt göra saker med henne, som att baka eller måla i en målarbok, läsa eller spela spel tillsammans men ofta har jag inte haft ork även om jag känt att jag velat. Det är så svårt att förklara. Men när jag tar medicinen så får jag en puff och får lättare till motivationen att göra nåt.
Nu försöker jag ta ett steg i taget att bygga upp ett liv med rutiner och medicinerna kan förhoppningsvis hjälpa mig att hålla ut. Jag har börjat på gymmet igen, köpte ett gymkort som gäller dagtid må-fre nu till att börja med tills jag kommer igång. Kostar 99kr i månaden, när jag senare börjar jobba igen så kan jag utöka det till dygnet runt för bara 100kr extra i månaden.

Jag försöker ta tag i ekonomin igen, och det första jag gjort är iaf att inte skapa fler nya skulder och det lyckas jag med. Har tagit hjälp av en skuld och budgetrådgivare för att få hjälp koll på ekonomin som jag totalsabbat med mina impulsköp förut och krediter m.m... blev som ett sätt att dämpa ångesten att handla. Nu har jag massor av skulder men min budgetrådgivare hjälper mig att hålla ordning på dem och hjälper mig med råd hur jag ska betala, vad jag MÅSTE betala och hur jag ska lägga upp ekonomin osv. Har även bra hjälp av min man att inte lockas till impulsköp för mkt.

Hoppas verkligen livet kan reda upp sig nu på riktigt och att jag aldrig nånsin faller tillbaka igen till hur det var. Nu ska jag jobba på att komma tillbaka, en rehabilitering på flera plan. Rehabilitering med ekonomin, lära mig hur jag ska handskas med pengar. Försöka hålla kvar motivationen angående träningen. Försöker se träningen som en rehabilitering på flera plan dels för allmänt välbefinnande av träning men även för jag ska slippa problemen med ont i ryggen om jag stärker mina muskler så jag försöker att inte tänka på att bli fit och snygg när jag tränar (även om jag såklart vill det också) utan mest fokusera på att stärka musklerna. Känner sakta sakta att jag börjar känna mig mer nöjd och tillfreds med livet nu även om det inte är perfekt.

Att ha träffat min man när jag gjorde känns som en gåva från gud, lite som en belöning för att jag börjat att ta tag i mitt liv och med hjälp av min man så kan jag klara att gå resten av vägen också. Vägen till ett lyckligt skuldfritt liv, det kommer ta tid angående skulderna men det kan iaf inte bli värre nu. Vi har ett hem iaf och mat på bordet, vi har kläder på kroppen och vi kan gå till läkaren om vi blir sjuka. Vi klarar oss även om vi inte har det gott ställt.

Det är en lång process framför mig och jag kommer alltid ha ADHD men jag väljer att det ska inte förstöra mer i mitt liv, medvetenheten om problemen hjälper till att förebygga det.

Vi jobbar på detta tillsammans nu, känns skönt att jag inte är ensam. Har en underbar man som stöttar mig på vägen och det tackar jag gud för, hamdulillah!

It can only get better...