Idag är det mitt i veckan. Jag sitter här i soffan med värmedyna på benet som värker som tusan. Hade planerat att gå på promenad idag på morgonen när dottern gått till skolan, men det blev inte så. Igår tränade jag lite utfall på eget bevåg här hemma, gjorde inte många men ändå värker benet så otroligt mycket. Har lite problem med musklerna i just höger ben p g a min skolios som jag har (skolios betyder att ryggraden är krökt/böjd och man kan ha olika grader av böjning, minns inte vad jag har och det är eg ointressant), är även roterad i höften vilket gör att jag ofta får fel belastning på ena benet och är svagare i hela höger sida och måste träna upp musklerna bättre där. Bara efter dessa få utfall jag gjorde har jag fruktansvärt ont, kan knappt stå på benet nu än mindre promenera.
Har tagit några värktabletter och avlastar benet och kör värme så hoppas jag det ger med sig under dagen.
Snacka om att vara defekt som människa, krokig och dan i kroppen och snedkopplad typ i hjärnan :-p haha... det är väl det som gör mig unik ;)
Så nåt nytt på ADHD-fronten då kanske ni undrar? Njaee... jag vet inte jag. Dottern fick ju prova ritalin för ett tag sedan och det märktes snabbt att det inte funkade alls på henne eller att dosen var för hög jag vet inte men hon blev alldeles speedad och hyperaktiv igen, det var som innan medicinerna helt enkelt. Hon fick ju då 40 mg av ritalin och innan stod hon på concerta 27 mg och tilläggstablett av medikinet 5 mg på e.m.
När det blev så fel av ritalin gick vi tillbaka till den dosen av concerta och medikinet igen tills vi fick ny tid hos BUP. Efter det mötet beslutade de att höja dosen av concerta till 36 mg istället och det har hon svarat bra på vad jag kan se. Hon verkar även fungera bra i skolan, hon är den som har stenkoll på vad hon har i läxa och tar bra ansvar för att göra sin läxa utan att jag behöver säga nånting om det. Hon är så duktig, hon gillar skolan och mest matte tror jag, hon har t.o.m önskat sig matteböcker i julklapp :-o annat än mig som får rysningar bara vid tanken av matte.
På tal om mig... som sagt så är vi ju två av tre med ADHD här i familjen och vi är ändå en relativt ny familj, eller ny familjekonstellation iaf. Levde länge ensam med min dotter innan jag träffade min underbara man. Han måste vara sänd från gud verkligen, jag är så otroligt lycklig!! Vi gör vårt bästa för att anpassa oss till denna nya situation, vi är lyckliga och det är väl iaf en bra grund att börja från.
Jag fick diagnos för ett par månader sedan (i augusti). Har börjat med mediciner också, stått på concerta sedan starten. Började med 18 mg och höjde sedan till 36 mg och sist sa psykologen höj till 54 på morgonen och 18 på e.m.
I början av medicineringen tyckte jag det kändes bra, man fick som ett filter från omvärlden, som att lindas in lite i bomull och allt blev lite lättare i huvudet. Men tyckte inte känslan höll sig så länge. Jag har haft hjärtklappning och fått rejäl ångest när medicinen gått ur, hjärtklappningen får jag även under tiden den verkar men ångesten kommer smygande mest när den slutar verka. På senaste tiden har det varit fruktansvärda ångestattacker, har t.o.m känt som att allt vore mkt bättre om jag var död.. kanske skulle alla vara ledsna direkt i början men sen skulle de se hur mkt skönare livet var utan mig som är så värdelös osv.. sådana tankar.
Det är skrämmande, har ALDRIG haft sådana tankar nånsin i hela mitt liv förut, aldrig kunnat föreställa mig hur någon kan tänka så och nu har jag själv upplevt det. Har insett att jag måste helt enkelt vara medicinerad tills jag somnat för att inte må så. Det är ju jobbigt för omgivningen också, dottern har vaknat av min gråt och det har orsakat bråk med mig o maken och hon tror att det är han som gör mig ledsen men egentligen är det jag själv som gör mig ledsen men kan ana att det är rätt frustrerande att se på också och inte veta hur man ska agera med en person som är så.
Han frågade om jag kanske borde läggas in några dagar och övervakas med tanke på hur jag var, det gjorde inte saken bättre (även om han frågade av omtanke egentligen och oro) jag tog väldigt illa vid mig av det. Det är ett problem rent allmänt med mig, jag tar allt väldigt personligt hela tiden.
Nåt jag känner att är bättre nu är att jag skjuter inte upp saker lika mycket som förut, jag tar tag i dem direkt för det skapar så mkt ångest att skjuta upp men jag blir för stressad av att hela tiden veta att jag har nåt o göra och rädslan att glömma bort att göra något finns där hela tiden. Blir sjukt stressad av att ha en tid att passa även om den tiden är kl 15 tex och jag har hela dagen på mig, men det är nog för det är så mkt utrymme i tiden innan att jag är rädd att börja med nåt annat och glömma eller nåt, jag vet inte varför jag stressar så över en tid att passa. Maken är mkt mer laid back sådär... det stressar mig också för den delen ;-)
Nu ska jag gå och hänga tvätt och värma på värmedynan lite mer för mitt ömma ben. Maken han ligger o sover ännu... låter han sova det gör mig inget, skönt med lite lugn och ro för sig själv ibland faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ni får gärna lämna en kommentar till mig här..