Igår upplevde jag en rebound värre än nånsin. Deprimerad, arg och orkeslös var jag och grät som hade någon närstående dött för att sambon skulle iväg till en kompis en sväng. Usch vad dåligt jag mådde.
Efter en diskussion med en person som är lite mer kunnig om mediciner och ADHD så trodde hon att jag skulle nog kanske behöva se till att ta en medicin som sitter i hela min vakna tid. För sådär ska man inte må, vara ett argt, gråtande deprimerat monster!!
Jag har en familj som behöver mig och jag behöver vara en fungerande mamma och sambo. Inte sitta halvdöd i soffan och gråta över ingenting. Sambon är ju vuxen och kan förstå mer än dottern kan, hon blir ju rädd nästan. Så vill man inte se mamma ju. Jag tar ju mediciner för att få bättre livskvalitet inte för att må sämre.
Jag ska ringa mottagningen där jag går idag och försöka få nån slags ändring. Återkommer med besked om hur det går.
Vet inte om jag märkt nån rebound på dottern dock. Själv säger hon inte att hon känner nån skillnad av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ni får gärna lämna en kommentar till mig här..