Idag har vi haft en riktig slappardag här hemma, jag har inte varit utanför dörren alls. Skönt ibland det också.
Igår träffade vi dotterns läkare på BUP för medicinuppdatering och han föreslog att hon ska prova Ritalin nu, en dos på 40 mg en gång om dagen. Idag har varit premiärdag för den och vad jag kunnat se har den haft ok effekt, hon har varit väldigt lugn dock har hon mått illa också. Får se om det går över och hur länge effekten av medicinen sitter i.
Problemet med concertan var att den gick ur så tidigt på dagen och satt inte i några 12 timmar. Då fick vi tillägg av medikinet 5 mg. Hon åt tidigare 27 mg av concerta och nu är det som sagt en rätt hög dos på 40 mg av ritalin. Läkaren sa att det var så tydligt att så många symptom av hyperaktivitet osv kvarstod trots medicinering så han ville prova om det kan hjälpa med denna nya medicin.
Jag har läst att ritalin har kortare verkningstid än concerta så jag oroar mig över hur det ska fungera med ritalin nu då om den går ur efter halva dagen också och inte alls har den verkningstid som är sagt och även om den verkar i 8 timmar så kommer hon hem omedicinerad!!! Då får vi allt det jobbiga. Funderar över hur det ska bli med hennes basket om hon är omedicinerad då med tanke på hur mkt symptom hon hade kvar MED mediciner i kroppen och utan lär inte bli bättre.
Vi får ge det några dagar och se hur det artar sig. Nån som har erfarenhet av ritalin och vet hur det är jämfört med concerta?
lördag 29 september 2012
måndag 24 september 2012
Reboundeffekt
Igår upplevde jag en rebound värre än nånsin. Deprimerad, arg och orkeslös var jag och grät som hade någon närstående dött för att sambon skulle iväg till en kompis en sväng. Usch vad dåligt jag mådde.
Efter en diskussion med en person som är lite mer kunnig om mediciner och ADHD så trodde hon att jag skulle nog kanske behöva se till att ta en medicin som sitter i hela min vakna tid. För sådär ska man inte må, vara ett argt, gråtande deprimerat monster!!
Jag har en familj som behöver mig och jag behöver vara en fungerande mamma och sambo. Inte sitta halvdöd i soffan och gråta över ingenting. Sambon är ju vuxen och kan förstå mer än dottern kan, hon blir ju rädd nästan. Så vill man inte se mamma ju. Jag tar ju mediciner för att få bättre livskvalitet inte för att må sämre.
Jag ska ringa mottagningen där jag går idag och försöka få nån slags ändring. Återkommer med besked om hur det går.
Vet inte om jag märkt nån rebound på dottern dock. Själv säger hon inte att hon känner nån skillnad av den.
Efter en diskussion med en person som är lite mer kunnig om mediciner och ADHD så trodde hon att jag skulle nog kanske behöva se till att ta en medicin som sitter i hela min vakna tid. För sådär ska man inte må, vara ett argt, gråtande deprimerat monster!!
Jag har en familj som behöver mig och jag behöver vara en fungerande mamma och sambo. Inte sitta halvdöd i soffan och gråta över ingenting. Sambon är ju vuxen och kan förstå mer än dottern kan, hon blir ju rädd nästan. Så vill man inte se mamma ju. Jag tar ju mediciner för att få bättre livskvalitet inte för att må sämre.
Jag ska ringa mottagningen där jag går idag och försöka få nån slags ändring. Återkommer med besked om hur det går.
Vet inte om jag märkt nån rebound på dottern dock. Själv säger hon inte att hon känner nån skillnad av den.
Föräldrarkurs
Idag var jag och sambon på första "lektionen" av totalt fem om ADHD. Det är en kurs som hålls av ADHD-center här i Stockholm för föräldrar som har barn diagnostiserade med ADHD. Det var intressant men ännu så tycker jag det är mkt av det hon tog upp just idag som jag redan läst mig till och fått kunskap omkring men förstår att inte alla har suttit och dammsugit internet på information kanske ;-)
Bra för min sambo också att vara med och få höra proffs berätta om detta, han börjar väl tröttna på mitt predikande om detta ;-)
Jag vill ju bara att han från början ska kunna förstå mig och varför jag är som jag är ibland och även såklart förstå vår dotter (styvdotter) och hennes problematik.
Jag inser att jag kanske inte varit den enklaste att leva med heller och jag Har inte vetat då när alla förhållande sket sig varför, inte förstått vad jag gör-gjort som de inte orkar med. Därför är jag nu så mån om att han är medveten om allt detta innan. Sen bidrar min tendens till att hyperfokusera/ "fastna" på saker att d kan bli lite mkt för honom utan att jag riktigt ser det då detta är sååå intressant för mig :-p och jag vill ju förstå mig själv, vill förstå dottern och jag vill att han ska förstå OSS.
Fick information om familjerådgivate och har föreslagit för honom att vi borde gå på familjerådgivning tillsammans för att få hjälp att från början undvika att få problem till följd av min ADHD-problematik. De kan ge oss råd och tips hur vi ska hantera salt bättre och den stress som kommer utifrån dottern och hennes trotssyndrom och även att hon får delta nån gång där och vi kan prata om den här styvfamiljebilden som är by för henne. Hon har aldrig haft en man i sitt liv som hon varit nära och som hon minns. Och det är bra att få hjälp av proffs att bygga en bra grund hemma. De kan lyssna på honom och på mig och hjälpa oss lyssna på varandra och förstå varandra. Det är mkt småbruk av irritation nu hemma pga mkt stress krig dottern och även mina problem som jag försöker handskas med. Vill göra ALLT som är möjligt för att verkligen få denna relation att fungera så bra som möjligt. Att vi tar hjälp INNAN vi får problem som orsakar slitningar i förhållandet och förstör kärleken.
Det är mkt att ta in och med min otålighet så känner jag vill veta allt på en gång!! Jag vill nog ändå mer få veta hur man ska förhålla sig till allt hemma. De problem som uppstår hemma till följd av både trots och ADHD. Jag är otålig att få komma igång mer konkret kring det än just den basala informationen omkring vad ADHD är. Och jag vill veta hur jag förklarar för dottern bättre vad det innebär. Jag vill eventuellt berätta för andra i omgivningen om att hon har ADHD så de kan förstå henne bättre och inte bara tycka hon är konstig i vissa situationer. Så folk inte bara tycker hon är konstig och tror att JAG inte uppfostrar henne rätt osv. Det är ju inget som syns på utsidan utan det märks bara i beteendet men vet man inte om det så förstår man inte heller VARFÖR och att hon inte alltid bara kan "skärpa sig".
Jag vill få allt ordnat NU!! Jag är så otålig ju.
Bra för min sambo också att vara med och få höra proffs berätta om detta, han börjar väl tröttna på mitt predikande om detta ;-)
Jag vill ju bara att han från början ska kunna förstå mig och varför jag är som jag är ibland och även såklart förstå vår dotter (styvdotter) och hennes problematik.
Jag inser att jag kanske inte varit den enklaste att leva med heller och jag Har inte vetat då när alla förhållande sket sig varför, inte förstått vad jag gör-gjort som de inte orkar med. Därför är jag nu så mån om att han är medveten om allt detta innan. Sen bidrar min tendens till att hyperfokusera/ "fastna" på saker att d kan bli lite mkt för honom utan att jag riktigt ser det då detta är sååå intressant för mig :-p och jag vill ju förstå mig själv, vill förstå dottern och jag vill att han ska förstå OSS.
Fick information om familjerådgivate och har föreslagit för honom att vi borde gå på familjerådgivning tillsammans för att få hjälp att från början undvika att få problem till följd av min ADHD-problematik. De kan ge oss råd och tips hur vi ska hantera salt bättre och den stress som kommer utifrån dottern och hennes trotssyndrom och även att hon får delta nån gång där och vi kan prata om den här styvfamiljebilden som är by för henne. Hon har aldrig haft en man i sitt liv som hon varit nära och som hon minns. Och det är bra att få hjälp av proffs att bygga en bra grund hemma. De kan lyssna på honom och på mig och hjälpa oss lyssna på varandra och förstå varandra. Det är mkt småbruk av irritation nu hemma pga mkt stress krig dottern och även mina problem som jag försöker handskas med. Vill göra ALLT som är möjligt för att verkligen få denna relation att fungera så bra som möjligt. Att vi tar hjälp INNAN vi får problem som orsakar slitningar i förhållandet och förstör kärleken.
Det är mkt att ta in och med min otålighet så känner jag vill veta allt på en gång!! Jag vill nog ändå mer få veta hur man ska förhålla sig till allt hemma. De problem som uppstår hemma till följd av både trots och ADHD. Jag är otålig att få komma igång mer konkret kring det än just den basala informationen omkring vad ADHD är. Och jag vill veta hur jag förklarar för dottern bättre vad det innebär. Jag vill eventuellt berätta för andra i omgivningen om att hon har ADHD så de kan förstå henne bättre och inte bara tycka hon är konstig i vissa situationer. Så folk inte bara tycker hon är konstig och tror att JAG inte uppfostrar henne rätt osv. Det är ju inget som syns på utsidan utan det märks bara i beteendet men vet man inte om det så förstår man inte heller VARFÖR och att hon inte alltid bara kan "skärpa sig".
Jag vill få allt ordnat NU!! Jag är så otålig ju.
lördag 22 september 2012
Känslor och närhet
Satt och funderade över det här med närhet som jag ibland har svårt för, att jag vill bli lämnad ifred ibland osv och att det kanske är därför jag omedvetet fastnat för idiotkillar som inte riktigt brytt sig för där var det liksom lite på MINA villkor det känslomässiga de var inte mkt för o visa känslor för mig (om de alls hade några) och jag kunde ge och ge av mina känslor men inte behöva känna mig trängd av deras känslor för mig på nå vis. Jag blir jätteirriterad ibland när min karl vill komma o kramas o pussas en massa men vill alltid att han ska vara mottaglig för kramar o pussar när JAG vill ge det. Jag framstår som lite självisk så för en som verkligen har känslor för mig också. Jag är dock inte van ett sånt förhållande då det alltid varit JAG som varit den som hade känslor eller iaf MEST känslor. Då sårade jag ingen annans känslor då de inte brydde sig om jag visade känslor eller ej och jag fick någon att lägga känslorna på men jag visste inte förrän nu när jag äntligen har ett underbart förhållande med en underbar man att det faktiskt kan vara jobbigt. Jag har liksom dragit mig undan i hela mitt liv och hållit mig för mig själv dels pga att jag hamnade utanför som liten och var mobbad och utfryst så jag vande mig liksom och kom att trivas så. Men att nu gå in i ett förhållande som är så seriöst från båda hållen och där även den andra personen har känslor som ska beaktas det är faktiskt jättesvårt. Jag måste jobba hårt på detta och jag måste få en förståelse från honom och förklara att jag inte stöter bort honom pga att jag saknar känslor utan för att det är riktigt jobbigt ibland att ha någon så nära inpå sig. Att jag kan känna mig kvävd av det men att detta är något neurologiskt och inte nåt som beror på honom. Jag drar mig gärna undan lite då och då för att jag inte är van att vara med någon jämt. Kan tycka det är jobbigt att bli pussad o kramad när jag inte själv vill. Det framstår såklart som väldigt själviskt men jag kan inte rå för det. MEN jag känner en annan medvetenhet om VARFÖR jag känner som jag gör i vissa avseenden nu och jag ska ta upp det med min läkare/psykolog och se hur jag kan arbeta på detta med närhet som jag ibland har svårt för. Jag älskar min karl men jag helst vill ha närhet på MINA VILLKOR. Försöker förklara för min karl så han ska förstå att det inte är meningen att vara självisk eller att det är pga brist på känslor som jag ibland blir iriterad av hans kramar och pussar. Men för det mesta så älskar jag dem. Dock så känner jag att det är oerhört ovant att ha någon som visar känslor för mig, har inte haft nån som gjort det förut såsom han gör. Jag måste jobba på det och vänja mig vid det. Det är verkligen en helt ny situation och ett förhållande på en helt ny nivå än jag nånsin haft förut. Det tar tid att anpassa sig och inleda ett helt nytt liv.
torsdag 20 september 2012
Freeedag!!
Äntligen fredag! Är på väg till jobbet nu, svinkallt ute! Ser fram emot helg och ha tid med mina älsklingar, det behövs. Just nu är jag inte så rolig... Somnar vid 20-tiden varenda kväll o från det jag kommer hem från jobbet är d fullt upp av rutiner fram till dottern ska sova o då somnar även jag sambon blir lite åsidosatt under veckorna tyvärr :-( ser fram emot sovmorgon också. Går upp kl 5 varenda dag under veckan så jag längtar efter att sova ut o sen bara ta det lugnt o ha massor av mys med min familj.
Trevlig helg på er!
Trevlig helg på er!
20 September 2012
I'm back!
Har inte skrivit på eviiiigheter här nu ju.. så typiskt ADHD, börjar med nåt och håller på ett tag sen skiter det sig rent ut sagt. Men nu känner jag att det vore skönt att skriva lite igen då och då.
Mycket har hänt sedan sist... när tusan skrev jag sist eg?? Jo.. just det. Dotterns utredning var precis klar och hon fick diagnosen ADHD med trotssyndrom (det där trotssyndromet är inte att leka med ska ni veta.. oh my god).
Hon började ju med medikinet där i maj månad sedan har hon trappat upp och gått över till Concerta. Nu är hon uppe i 27 mg som hon tar på morgonen runt 6-tiden. Sedan tar hon ett tillägg av medikinet vid 14:30 för att effekten inte ska ta under skoldagen och sen får man allt det jobbiga på kvällarna. Dock tycker jag inte att det här tillägget funkar spec bra. Har ett återbesök nästa vecka då vi ska träffa både läkare och sköterska för diskussion ang medicineringen. Vi har fyllt i s.k SNAP-test för att uppskatta hur medicinen hjälper henne, fyllde i maj sist och nu ska vi fylla i igen för att jämföra.
Skolan säger att hon är mkt mer koncentrerad nu och kan sitta och arbeta vid sin bänk och att det går bra för henne i skolan. Dock är hon bara lite för snabb ibland när hon ska arbeta, hon har för bråttom (impulsiviteten och otåligheten) så det är något vi behöver jobba på lite mer, eller vi och vi... skolan får väl försöka hjälpa henne med det. Jag har sagt att det kan vara bra om en person sitter med henne och hjälper henne när hon arbetar och det börjar gå för snabbt... då kan d vara bra med någon som kan hitta bromsen åt henne.
Vi hade en skön semester i Turkiet i sommar också, hade även långledigt i sommar och var ledig från skolavslutningen fram till sista juli. Dottern var ledig ända till mitten av augusti nästan, det var nog skönt för henne att ladda batterierna efter allt som hänt under året. När vi kom hem från Turkiet så fick jag äntligen göra min utredning, vi tog hela alltet på en dag, jobbigt men ändå lika bra, man är ju så otålig så jag var glad att få det gjort. Det var olika tester man fick göra, bl.a bygga efter ett visst mönster som blev svårare och svårare och upprepa ord och siffror för att liksom testa närminnet... gick sådär. Några allmänbildande frågor för att kolla att man inte är förståndshandikappad eller nåt som gör att problemen man upplever kommer av det och för att kolla intelligensen allmänt. Fick sedan med mig en bunt papper att besvara samt att de kontaktade mamma för att fråga lite om hur jag var som liten.
Den 24 augusti fick jag domen... eller diagnosen. ADHD! Precis som jag misstänkt...känns skönt att få veta. Man får bekräftat att det är inte så att jag är dum eller konstig bara ändå utan det är nåt jag inte kan rå för, det blir en ahaa upplevelse! Jag har läst och läst och läst om ADHD och trotssyndrom för att få en ökad förståelse. Jag har levt med följderna av ADHD i hela mitt liv men har bara vetat om det helt säkert i mindre än en månad nu. Ska försöka nu att reda ut vad är jag och vad är ADHD och jobba lite på mig själv så att säga och förstå mig själv.
Har börjat med mediciner och tar Concerta 18 mg x 2 på morgonen när jag vaknar... sedan har jag laborerat lite med detta själv fy skäms :-p (men psykologen sa att man kan testa ända upp till 74 mg utan att det är någon fara på taket). Ordern är alltså Concerta 36 mg som jag tar genom att ta 2 x 18 mg på morgonen. Har dock känt att effekten inte riktigt håller i sig i de 12 timmar som utlovas... vet inte ens om jag känner av nåt av medicinen eg... MEN jag är piggare av den det är jag tills den försvinner ur mig eller vad man ska säga... då blir jag jättetrött så jag har provat att ta ytterligare 2 x 18 mg vid 14 tiden, det är 1,5 timme innan jag slutar jobbet. Då blir jag inte sådär dötrött lagom till jag går hem utan kan klara mig genom kvällen fram tills jag nattar dottern vid 20-tiden då vill jag ockskå sova och gör det vanligtvis.
Har ju också blivit sambo nu, och förlovat mig :-) Så det är alldeles underbart MEN jag är inte så rolig fästmö om kvällarna utan vill ju sova när dottern somnar för medicinen börjar gå ur igen då och då blir jag jättetrött! Så han får sitta uppe själv om kvällarna. Ska försöka hålla mig vaken imorgon kväll iaf då det är fredag och jag inte behöver vakna kl 5 på morgonen.
Han går upp strax innan jag går till jobbet vid 6:30 tiden på morgonen, sen tar han hand om dottern och ser till att hon kommer iväg till skolan. Jobbar heltid nu och har då valt att jobba 7-15:30 så jag har lite mer tid på e.m hemma, och inte kommer hem så sent. Tack vare att sambon kan ta dottern och jag inte behöver stressa över det längre om morgnarna.
Känns som man är så van att fungera på ett sätt och att ha superkoll på allt hela tiden för att inte glömma osv så man kanske bara inte kan släppa det riktigt för man är ovan och att man därför inte riktigt känner att medicinen fungerar som den ska?? Kanske jag behöver tid att vänja mig vid att fungera som alla som inte har ADHD och kan komma ihåg saker och inte behöva stressa och oroa sig över att glömma bort något. Kanske behöver ge det lite tid.
Jag återkommer och uppdaterar angående hur medicinen fungerar. Innan dess återkommer jag kanske bara med lite tankar och funderingar kring allting och ni får gärna komma med frågor och kommentarer om allt möjligt, skapa diskussioner m.m allt är välkommet.
Har inte skrivit på eviiiigheter här nu ju.. så typiskt ADHD, börjar med nåt och håller på ett tag sen skiter det sig rent ut sagt. Men nu känner jag att det vore skönt att skriva lite igen då och då.
Mycket har hänt sedan sist... när tusan skrev jag sist eg?? Jo.. just det. Dotterns utredning var precis klar och hon fick diagnosen ADHD med trotssyndrom (det där trotssyndromet är inte att leka med ska ni veta.. oh my god).
Hon började ju med medikinet där i maj månad sedan har hon trappat upp och gått över till Concerta. Nu är hon uppe i 27 mg som hon tar på morgonen runt 6-tiden. Sedan tar hon ett tillägg av medikinet vid 14:30 för att effekten inte ska ta under skoldagen och sen får man allt det jobbiga på kvällarna. Dock tycker jag inte att det här tillägget funkar spec bra. Har ett återbesök nästa vecka då vi ska träffa både läkare och sköterska för diskussion ang medicineringen. Vi har fyllt i s.k SNAP-test för att uppskatta hur medicinen hjälper henne, fyllde i maj sist och nu ska vi fylla i igen för att jämföra.
Skolan säger att hon är mkt mer koncentrerad nu och kan sitta och arbeta vid sin bänk och att det går bra för henne i skolan. Dock är hon bara lite för snabb ibland när hon ska arbeta, hon har för bråttom (impulsiviteten och otåligheten) så det är något vi behöver jobba på lite mer, eller vi och vi... skolan får väl försöka hjälpa henne med det. Jag har sagt att det kan vara bra om en person sitter med henne och hjälper henne när hon arbetar och det börjar gå för snabbt... då kan d vara bra med någon som kan hitta bromsen åt henne.
Vi hade en skön semester i Turkiet i sommar också, hade även långledigt i sommar och var ledig från skolavslutningen fram till sista juli. Dottern var ledig ända till mitten av augusti nästan, det var nog skönt för henne att ladda batterierna efter allt som hänt under året. När vi kom hem från Turkiet så fick jag äntligen göra min utredning, vi tog hela alltet på en dag, jobbigt men ändå lika bra, man är ju så otålig så jag var glad att få det gjort. Det var olika tester man fick göra, bl.a bygga efter ett visst mönster som blev svårare och svårare och upprepa ord och siffror för att liksom testa närminnet... gick sådär. Några allmänbildande frågor för att kolla att man inte är förståndshandikappad eller nåt som gör att problemen man upplever kommer av det och för att kolla intelligensen allmänt. Fick sedan med mig en bunt papper att besvara samt att de kontaktade mamma för att fråga lite om hur jag var som liten.
Den 24 augusti fick jag domen... eller diagnosen. ADHD! Precis som jag misstänkt...känns skönt att få veta. Man får bekräftat att det är inte så att jag är dum eller konstig bara ändå utan det är nåt jag inte kan rå för, det blir en ahaa upplevelse! Jag har läst och läst och läst om ADHD och trotssyndrom för att få en ökad förståelse. Jag har levt med följderna av ADHD i hela mitt liv men har bara vetat om det helt säkert i mindre än en månad nu. Ska försöka nu att reda ut vad är jag och vad är ADHD och jobba lite på mig själv så att säga och förstå mig själv.
Har börjat med mediciner och tar Concerta 18 mg x 2 på morgonen när jag vaknar... sedan har jag laborerat lite med detta själv fy skäms :-p (men psykologen sa att man kan testa ända upp till 74 mg utan att det är någon fara på taket). Ordern är alltså Concerta 36 mg som jag tar genom att ta 2 x 18 mg på morgonen. Har dock känt att effekten inte riktigt håller i sig i de 12 timmar som utlovas... vet inte ens om jag känner av nåt av medicinen eg... MEN jag är piggare av den det är jag tills den försvinner ur mig eller vad man ska säga... då blir jag jättetrött så jag har provat att ta ytterligare 2 x 18 mg vid 14 tiden, det är 1,5 timme innan jag slutar jobbet. Då blir jag inte sådär dötrött lagom till jag går hem utan kan klara mig genom kvällen fram tills jag nattar dottern vid 20-tiden då vill jag ockskå sova och gör det vanligtvis.
Har ju också blivit sambo nu, och förlovat mig :-) Så det är alldeles underbart MEN jag är inte så rolig fästmö om kvällarna utan vill ju sova när dottern somnar för medicinen börjar gå ur igen då och då blir jag jättetrött! Så han får sitta uppe själv om kvällarna. Ska försöka hålla mig vaken imorgon kväll iaf då det är fredag och jag inte behöver vakna kl 5 på morgonen.
Han går upp strax innan jag går till jobbet vid 6:30 tiden på morgonen, sen tar han hand om dottern och ser till att hon kommer iväg till skolan. Jobbar heltid nu och har då valt att jobba 7-15:30 så jag har lite mer tid på e.m hemma, och inte kommer hem så sent. Tack vare att sambon kan ta dottern och jag inte behöver stressa över det längre om morgnarna.
Känns som man är så van att fungera på ett sätt och att ha superkoll på allt hela tiden för att inte glömma osv så man kanske bara inte kan släppa det riktigt för man är ovan och att man därför inte riktigt känner att medicinen fungerar som den ska?? Kanske jag behöver tid att vänja mig vid att fungera som alla som inte har ADHD och kan komma ihåg saker och inte behöva stressa och oroa sig över att glömma bort något. Kanske behöver ge det lite tid.
Jag återkommer och uppdaterar angående hur medicinen fungerar. Innan dess återkommer jag kanske bara med lite tankar och funderingar kring allting och ni får gärna komma med frågor och kommentarer om allt möjligt, skapa diskussioner m.m allt är välkommet.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)